Ryska armén har slut på skyddsvästar! Utrustningskrisen slår hårt mot Putins trupper nu

Idag kommer de största nyheterna från den ryska armén. Här har kollapsen i stridsutrustning nått en ny bottennivå då stormtrupper allt oftare går in i strid utan kroppsskydd. Detta blir ännu allvarligare eftersom de civila insamlingsnätverk som tidigare hjälpte till att täcka dessa brister nu försvagas, vilket innebär att soldater tvingas använda sina egna bonuspengar bara för att köpa sig en chans att överleva. Kroppsskyddet är det sista grundläggande skyddslagret på ett slagfält som domineras av drönare, artillerisplitter och plötsliga attacker, så när det lagret försvinner blir varje anfall dödligare redan från första kontakten. Bristen på skyddsvästar visar att Ryssland inte längre bara misslyckas på fordonens och transportens nivå, utan även när det gäller den enskilde soldatens överlevnad. Tidigare under kriget kunde de ryska styrkorna fortfarande absorbera förluster genom pansarfordon och flygunderstöd, men när dessa system blev svårare att ersätta, flyttades anfallen alltmer över till billigare och mindre skyddade transportmedel. År tjugohundratjugotre dök improviserade civila fordon och golfbilar upp som ersättning för utrustning som inte längre fanns i tillräckligt antal. År tjugohundratjugofyra drev motorcyklar och skotrar den logiken ännu längre, vilket minskade belastningen på den redan ansträngda logistiken men utsatte soldaterna betydligt mer direkt för ukrainsk eld. Vid tjugohundratjugosex har trycket från förslitning, brist och ständiga förluster på slagfältet nått en punkt där till och med det mest grundläggande personliga skyddet försvinner, vilket lämnar stormsoldaten själv att bära hela kostnaden för denna nedgång. Bristen verkar inte heller vara ett isolerat misslyckande, då ryska kanaler visar samma mönster, inklusive donationsbaserade leveranser av kroppsskydd även till specialförband som borde få bättre stöd och högre prioritet från staten än vanlig storminfanteri. Samma mönster syns även när det gäller fordonsskydd, där frivilliggrupper använder offentliga donationer för att montera skyddspaket, skyddsskärmar och drönarburar till lastbilar och militära fordon nära fronten. Det innebär att frivilliga inte längre bara täcker mindre brister, utan alltmer tar över en av statens mest grundläggande krigsfunktioner, nämligen att förse män och fordon med skydd innan de går in i strid. Ett fall i Belgorod visade hur långt denna nedgång hade gått, då en verkstad enligt uppgift drevs på donerade pengar medan myndigheterna misslyckades med att tillhandahålla grundläggande kamouflage eller närliggande luftförsvar. Ryska uppgifter säger att denna sårbarhet senare avslöjades av ett ukrainskt anfall som orsakade förluster, varefter svaret från de lokala myndigheterna var påtryckningar istället för stöd. Men även detta ersättningssystem börjar nu fallera, eftersom pro-krigs-ryska röster nu öppet klagar på att frivilliga har svårt att samla in pengar även till strumpor och underkläder, samtidigt som massnedläggningar av företag också har strypt stödet från lokala företag som tidigare hjälpt dem vid fronten. När både statlig försörjning och civila insamlingar försvagas, flyttas överlevnadsbördan direkt över på soldaterna själva, med ryska rapporter som beskriver hur tjänstgörande spenderar stora delar av sin månadslön på bränsle, reservdelar, leveranser, drönare, värmekameror, antidronskydd och rörlighetsverktyg som ökar deras chanser att överleva. Pengar som presenteras som militär ersättning används därför alltmer inte till familjerna där hemma, utan till att ersätta det som Ryssland misslyckas med att tillhandahålla vid fronten. För många rekryter från fattiga regioner var signeringsbonusen tänkt att ge någon form av framtida trygghet, men den äts nu alltmer upp av själva överlevnaden, och i vissa fall till och med av betalningar till befäl för att undvika ett självmordsanfall mot de ukrainska linjerna.